allting har förändrats , men du finns kvar

Jag kommer ihåg det som om det var igår.
Där satt vi i den stora aulan.
Nervösa som satan.
Mitt namn ropades upp
och sen ditt.
Jag kommer ihåg att vi tittade på varandra och log av
lättnad.
Då anade vi inte att ödet hade gett oss varsin syster.
Livet har testat oss,
en tid var vi utan varandra.
Vi klarade oss inte länge.
Vi har gråtit i varandras armar, förbannat livet vi har
levat.
Vi har skrattat med varandra, älskat livet vi har levat.
Nu pratar vi aldrig ,
det har vi inte gjort på över några månader
Men det gör inget
och det tog mig tid att förstå.
Det handlar inte om hur ofta man ses,
det handlar om vad man gör .
Du kom och satte dig imellan oss
jag blev utfryst .
grät nere i korridoren
bytte språkgrupp .
du vart typ sur .
Först då insåg jag hur falsk du faktiskt är .
jag vet inte varför det blev som det blev .
Ilska, besvikelse, svartsjuka.
de va nog en blandning av allt
Glädje, vänskap, kärlek.
nej inget sånt finns kvar mellan oss

Jag vet inte vart livet kommer ta oss.
men skulle de ta oss till samma
plats skulle jag rymma igen


du har förstört så mycket för mig .
du har tagit vänner ifrån mig ,
din jävla slampa , jag hatar dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0