Varför stirrar ni på mig ?

shit .
istället för att prata bakom ryggen , kan ni ju prata med mig .
hjälper inte direkt att bara stå och stirra på mig hela tiden .
idioti

Ber till Gud , du måste bli bra igen

Jag orkar inte mer
men har inget val
problemen blir fler
snart är jag ett skal

han mår så dåligt
jag vill inte se
ler så ihåligt
allt jag gör är be
Fortsätt kämpa , så hoppas vi bara på det bästa . men jag vet , du blir bra igen .

Allt går åt helvete nu .

När allt börjar gå åt helvete märker man det inte först. Man höjer huvudet och blicken så man ser inte att allt börjar gå nedför. Eller kanske så både ser man och känner, men man låtsas att man inte gör det, för man inser att när man gör det så finns det ingenting att göra. Man håller kvar vid att allt är bra. Man skrattar och sminkar sig och lurar sig själv. Sen plötsligt ät man alldeles för långt ner och allting spricker. En fasad innanför den riktiga fasaden spricker. Ingen annan ser men man själv ser det i spegeln och man känner det hela tiden. Man använder sina kalla händer för att kyla hettan bakom ögonen där tåtar hela tiden hotar. När det inte längre finns någon inre fasad som håller ihop allt. Den yttre fasaden är till för att skina men trycket från insidan hela tiden gör att den bara blir grå och folk slutar lägga märke till en. Om det fanns någon som brydde sig så skulle de märka att något fattades men när man när man har slutat räknas som en av för länge sedan så finns det ju inget hålrum som behöver fyllas efter en. Men trots att ingen annan skulle bry sig om man försvann så gör man det själv av någon anledning. Innanför alla rasande fasader så finns det en liten hård sten av guld. Det är själen hoppet någon slags tro på sig själv. Stenen skaver och gör ont men vägrar flytta på sig. Skrubbsåren inuti påminner om alla chanser man har missat, men det är sår som läker. Stenen av guld är det där som aldrig kommer att försvinna. En tro på att man är så mycket bättre. Att allt kommer vända och gå bra någon gång.

allt kommer bli bra igen , någon gång

Försök att le medan du kan .

Anledningen till att man kan vara så lycklig när man är liten är att man inte vet om det.
Tiden står stilla på det sättet som man i framtiden alltid önskar att man vill att den ska göra.
Ju äldre man blir ju snabbare går ju tiden
men ju äldre man blir ju mer önskar man också att tiden kunde stå stilla.
Vi kolla i spegeln på oss själva, bakom oss.
Vi ser tidens hjul och försöker skruva tillbaka det.
Ovetandes skruvar vi det åt fel håll och ju äldre vi blir så skrivar vi det allt snabbare.

Det funkar inte. Vi är så rädda för att dö.

Ooops!.. I did it again , eller något .

Den där känslan när du sitter på bussen och folk kliver på.
Ingen kollar dig i ögonen.
Om du har någon slags känsla för det så kan du se när folk verkligen anstränger sig för att inte titta.
Personer som inte känner dig kommer av misstag låta blicken flyta över dig,
utan att se dig och utan att fastna.
De gör inte de som känner dig men inte vill känna dig.
de undviker istället.

Jag tror jag överanalyserar saker ibland.
Men nu vet jag iallafall att det inte beror på att jag är fulare än alla andra eller nått.
Jag är inte missbildad och jag är ingen annan slags verelse och kanske inte så konstig egentligen.
Och vad jag än är så är det bättre än att vara en av dem.

Jag är lite stolt. Men fuck you I hate you.

hoppas du sagt ditt sista ord , hoppas du inte syns till något mer

Om man gapar efter mycket kan man tappa hela stycket
och det är bättre att ha en fågel i handen än 10 i skogen.
Grunden till allting vi tycker kommer någonstans ifrån,
det finns ingenting rätt och fel.
Det är alltid bättre att man tycker man är lite sämre än att tycka man är lite bättre.
åh, fuck you ödmjukhet.

Jag kan babbla på hur länge som helst, men det är aldrig någon som vill lyssna.
Folk vill prata om varandra, inte med varandra.
Jag är så trött på att höra saker som ska imponera på mig eller nått,
eller som ska få det att låta som de är bätte än mig.
Hör inte alla det?
Jag kanske har ett sjätte sinne eller nått, eller så är negativ till mänskligheten helt enkelt.

jag måste gjort fel . helt fel .

Livet är som en flod med två stränder. På ena stranden finns lycka och på den andra sorg. När vi färdas längs floden kommer vi inte kunna undvika att stöta emot båda stränderna. Knepet är att inte bli kvar för länge på någondera sida


jobbigt det där med döden och allt

När man såg dig så blev man alltid glad, 
dina ord och ditt sakta skratt var alltid det bästa.
När dagarna har blivit till månader,
och jag vet att saknaden inte har lättat,
bara förvärrats känns det jobbigt.

En dag så fick jag bara veta att du hade somnat in.
Jag har aldrig knappast gråtit så mycket.

Jag vill ha dig tillbaka.
Du är borta från jorden,
och har förvandlats till en ängel 
men du kommer alltid 
ha en plats i mitt hjärta. 

Vila i frid bland stjärnorna,
du är alltid saknad,
och du är alltid i mitt hjärta.

Du finns där. Alltid .
Tack vännen , för tiden du fanns här nere hos mig .

välkommen in till mitt huvud , där allt är trassligt

Alla som inte lyckas är losers, att vara en medelmåtta är lika äckligt som att dricka ljummet vatten.
Visst kommer det alltid finnas de som säger att man duger iallafall,
men de är antingen sämre, vill bara vara snälla ,
eller - de är glada att de är bättre och de bryr sig inte.

Det finns alltid de som är bäst. Det är kanske det som är målet.
Jag tävlar alltid med mig själv men det betyder inte att jag inte tävlar och jämför mig med andra.
hela jävla tiden

vad hände den natten egentligen ?

jag minns att jag hamnade hos en kille jag aldrig sett förr .
jag minns att han slet av mig kläderna , jag va naken .
jag minns att han kysste mig .
jag minns att han gav mig några tabletter .
efter det minns jag inget mer .
vad hände ?

låter tårarna rinna , orkar inte dölja min sorg mer

I skolan ser de mig som glad , helt vanlig , så som jag alltid har vart .
Men jag är inte glad .
Jag låtsas .
Kanske för att slippa massa frågor ,
men egentligen , Varför gör jag så ?
När jag kommer hem , rinner tårarna , hela tiden .
Imorron är det måndag , ny vecka .
Från och med nu har jag bestämt mig för att våga visa mina känslor .
Ska inte hålla tillbaka tårarna när jag känner att de börjar bränna bakom ögonlocken .
Jag tänker låta de falla direkt när de kommer , annars blir det så jobbigt när man kommer hem .
Nu får tårarna rinna , skiter i om folk frågar något . fråga får de göra , men de kan inte förvänta sig något svar ...

abcdefghijklmnopqrstuvwxyz

alfabetet är bokstäver .
bokstäver bildar ord .
ord bildar meningar .
meningar bildar bråk .
fuck my liiiiife

känner hur sorgen tar över

orkar inte .
att se min familj gråta hela tiden ,
får mig att försvinna bort .
usch , varför just du ...

jag kunde dö för dig

sorry , jag gjorde det för min skull .
jag brukar alltid ta hänsyn till alla andra , men nu var jag tvungen
att göra mig själv lite glad .
bara så du vet , jag kunde dö för dig , nu är du död för mig .

Ni är så fina tillsammans

var ute och red nyss .
med en fin vän som betyder allt för mig .
hon får mig att känna mig speciell .
red barbacka , i mjukisbyxor .
älskar det . så mysigt .
hästen var toppen , om inte bättre .
kanske skulle ta och åka hem .
men jag vill inte
trivs bäst här ute , mitt på landet .
där inga bilar finns .
och inget skitsnack .
här är allt så mystiskt , så mysigt , så bra .

you gonna like my style .

städat i en timma .
men jag tycker mest att jag bara flyttar runt på sakerna .
mår dåligt gör jag också .
dumma feber .

du finns där , fast du inte bryr dig ett skit .

Vem hör mina rop av känslor .
Vem ser vad som rör sig inuti mig.
Vem står bredvid mig när jag faller.

Du hörde mina skrik som inte syntes.
Du såg när jag blev frustrerad av mina känslor .
Du hörde när jag skrek mina rop utan att det hördes.
Du stod där när jag föll.

jag har insett , att jag behöver dig .

jag orkar inte sova, jag orkar inte äta.
jag orkar inte stå, jag orkar inte sitta.
jag orkar inte leva, men vågar inte dö.
hatar att vara såhär svag, orkar inte mer.
jag vill inte ta er skit, vill inte mer.
jag får ont i magen, ont i hela kroppen.
ligger i sängen och har ångest, vill inte.
varför kämpa när det är meningslöst?
jag saknar dig mindre och mindre men behöver dig.
DU jag saknar dig varje dag, när kommer du tillbaks?

RSS 2.0